Video link: https://youtu.be/svKQ_rDUYWE
English translation at the end.
______________________________________
Vi och de 2024
Jag känner en oro inför 2024.
Det är ett år som oundvikligen kommer att medföra en stadig dos av osäkerhet och turbulens. Val kommer att hållas i många länder, inte minst det oerhört infekterade presidentvalet i världens ledande stormakt. Krigen som fortsätter in i det nya året i olika delar av världen är inte många till antalet, men deras fasor är ständigt närvarande i våra uppkopplade liv. Effekterna av pandemin och inflationen som följde är fortfarande med oss.
Ni som känner mig eller har följt mitt arbete vet att jag helhjärtat tror på människans förmåga att vända även det mörkaste läget till något positivt i det långa loppet. Denna tro står kvar, lika stark som alltid. Men i det korta loppet kan mycket hinna hända. Våra beslut, våra handlingar och vår inställning påverkar hur snabbt läget kan vända och hur hög kostnaden blir om vi famlar in i mörkret.
Det som oroar mig är att jag ser hur turbulensen i världen reflekteras i vårt beteende mot varandra här i Sverige.
Jag ser hur ryska vänner utsätts för trakasserier för sin härkomst, trots att de inte har något att göra med Putins regering och tar ställning mot kriget i Ukraina.
Jag ser hur judiska vänner behöver ta bort sitt judiska namn från porten för att känna sig säkra i sitt eget hem, trots att de stöttar det palestinska folket och tar avstånd från israeliska övergrepp.
Jag ser etniskt svenska vänner som drar sig för att ens prata om problem som sker i deras hemland på grund av rädslan för att målas upp som rasister och utstå hot och hat, trots att de bevisligen har en stark moralisk kompass och bara vill bidra till en bättre vardag för oss alla.
Jag lyfter inte dessa exempel för att utmärka just de här grupperna som särskilt utsatta, utan för att det är händelser som jag nyligen sett i min egen omgivning. Jag hade lika gärna kunnat prata om det jag ser mina muslimska, mörkhyade eller HBTQ-vänner uppleva.
Eller för den delen om hur folk pratade om sina medmänniskor under pandemiåren, med inhumana uttalanden om att den som av en eller annan anledning valde att inte vaccinera sig inte förtjänar att få vård. Samma har jag hört sägas om människor som av en eller annan anledning brukar eller missbrukar illegala droger.
Det är inte specifika grupper eller anledningar till hat jag vill lyfta. Det är hur nära till hands hatet verkar ligga. Mellan svensk och invandrare. Svart och vit. Muslim och jude. Vaccinerad och ovaccinerad.
Vi och de.
I turbulenta tider kan det kännas tryggt att dra sig tillbaka till vad nu än ”vi” betyder för en själv. ”Vi” tar hand om varandra, det hjälper oss rida igenom stormen. Så kan det ibland kännas och så var det kanske när vi levde i små stammar på savannen.
Men mänsklighetens moderna historia är full av exempel på de mörka avgrunder som denna mentalitet leder oss till. Förföljelse, folkmord, samhällen i förfall. Känslan av trygghet är lika falsk som de artificiella grupperingarna baserade på ytliga identitetsmarkörer som etnicitet, hudfärg eller religion.
Det finns bara ett ”vi och de”.
Vi som vill leva våra liv i fred, ta hand om våra familjer och förhoppningsvis lämna världen aningen bättre till den kommande generationen. Vi som inte bryr oss om vilken hudfärg, sexuell läggning eller religion våra grannar råkar ha, så länge vi behandlar varandra med värdighet och respekt.
Och de. De som av en eller annan anledning tjänar på krig, splittring och kaos. De som ser osäkerhet och turbulens som en möjlighet att avancera sin agenda.
Vi är en majoritet inom varje grupp – etnisk, religiös eller annan.
De är en minoritet som också finns inom varje grupp – etnisk, religiös eller annan.
Problemet är att de är motiverade, ambitiösa och har en mer väldefinierad agenda. Makt, pengar eller en brinnande törst efter någon form av rättvisa i deras snedvridna världsåskådning, manar dem till att agera mycket mer målmedvetet än vad vi gör.
Därför hamnar vi – vi som bara vill leva i fred – gång på gång i deras fälla som gör oss till verktyg för deras ambitioner.
Vi börjar hata varandra och bidra till den splittring de vill skapa och utnyttja.
Det är det jag ser hända i Sverige. Många var redan i fällan när kalendern vände till 2024, ett år då turbulensen kommer att skruvas upp ännu mer. Och det är det som gör mig orolig.
Jag är inte som de. Jag har inte den ambition och målmedvetenhet som krävs för att påverka mängder av människor. Allt jag kan göra är att vädja till dig som hör eller läser detta att komma ihåg. Kom ihåg att vi – vi som bara vill leva i fred med våra grannar – kan göra det och gör det utan problem i goda tider.
Låt inte oroliga tider radera det minnet. Låt inte osäkerheten få dig att hata dina medmänniskor baserat på någon ytlig dumhet som hudfärg, religion eller vaccinationsstatus.
Stå emot när turbulensen skruvas upp och de som tjänar på att skapa splittring börjar göra sin grej. När propagandan tar fart och syndabockarna pekas ut. Vi måste inte hata varandra. Vi är inte tryggare när vi hatar varandra.
Tvärtom är det först när vi åter kommit ihåg att vi är tryggare just när vi behandlar varandra med värdighet och respekt som oroliga perioder har kunnat ta slut i vårt förflutna.
2024 kommer att föra med sig mycket turbulens. Turbulens som kommer att orsaka starka känslor, ofta befogade känslor av osäkerhet, rädsla eller till och med vrede. Det är okej, kanske till och med nödvändigt. Men vilka känslor du än upplever under året, kom ihåg att rikta dem åt rätt håll.
Det finns bara ett ”vi och de”.
Vi som vill ha fred och de som tjänar på krig.
Tack för att du har läst.
______________________________________
Alla videor från pexels.com och vidsplay.com.
Musik:
I Walk With Ghosts by Scott Buckley | www.scottbuckley.com.au
Music promoted by https://www.chosic.com/free-music/all/
Creative Commons Attribution 4.0 International (CC BY 4.0)
https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/
Us and them 2024
I feel worried about 2024.
D It is a year that will inevitably bring a steady dose of uncertainty and turbulence. Elections are to be held in many countries, not least the highly infected presidential election in the world's leading superpower. The wars continuing into the new year in various parts of the world may not be many, but their horrors are a constant presence in our connected lives. The effects of the pandemic and the inflation that followed are still with us.
Those of you who know me or have followed my work know that I wholeheartedly believe in humanity's ability to turn even the darkest of situations into something positive in the long run. This belief remains, as strong as ever. But a lot can happen in the short run. Our decisions, our actions and our attitudes affect how fast the situation can turn and how high the cost becomes if we fumble into the darkness.
What worries me is that I see how turbulence in the world is reflected in the way we treat each other here in Sweden.
I see how Russian friends are subjected to harassments for their origins, despite having nothing to do with Putin's government, and taking a stand against the war in Ukraine.
I see how Jewish friends have to remove their Jewish names from the gate to feel safe in their own homes, despite supporting the Palestinian people and opposing Israeli transgressions.
I see ethnically Swedish friends being reluctant to even talk about problems happening in their home country due to the fear of being portrayed as racists and experiencing threats and hatred, despite evidently having a strong moral compass and simply wanting to contribute to better circumstances for all of us.
I am not highlighting these examples to distinguish these particular groups as specifically exposed, but rather because these are incidents that I have recently seen in my own surroundings. I could as easily have talked about what I see my Muslim, my dark skinned or my LGBTQ friends experience.
Or for that matter about how people treated their fellow human beings during the pandemic years, with inhumane pronouncements about how those who for whatever reason chose not to vaccinate, do not deserve to receive care. I have heard the same thing being said about people who, for one reason or another, use or abuse illegal drugs.
It is not the specific groups or reasons for hate that I want to highlight. It is how close at hand hate seems to be. Between Swede and immigrant, black and white, Muslim and Jew, vaccinated and unvaccinated.
Us and them.
During turbulent times, it may feel safe to withdraw to whatever "us" means to you. "We" take care of one another. It helps us weather the storm. It may feel that way at times, and perhaps it was that way when we lived in small tribes in the savanna.
But our modern history is full of examples of the dark abysses that this mindset leads us to. Persecution, genocide, societies in decay. The sense of safety is as false as the artificial categorizations based on superficial identity markers such as ethnicity, skin color or religion.
There is only one "us and them".
Those of us who want to live our lives in peace, take care of our families, and hopefully leave the world slightly better to the coming generation. We who do not care what skin color, sexual orientation or religion our neighbors might have, as long as we treat each other with dignity and respect.
And them. Those who for one reason or another have something to gain from war, division and chaos. Those who see uncertainty and turbulence as an opportunity to further their own agenda.
We are a majority in every group – ethnic, religious or other.
They are a minority, also present in every group – ethnic, religious or other.
The problem is that they are motivated, ambitious and have a more well-defined agenda. Power, money or a scorching thirst for some form of justice in their twisted world view, compels them to act in a much more determined manner than we do.
That is why we – we who only want to live in peace – time and time again fall into their trap that makes us a tool for their ambitions.
We start hating one another and contributing to the divisions they want to create and use.
That is what I see happening in Sweden. Many had already fallen into the trap when the calendar flipped to 2024, a year in which the turbulence will be turned up even further. And that is what worries me.
I am not like them. I do not have the ambition and purposefulness required to affect multitudes of people. All I can do is appeal to you who hears or reads this to remember. Remember that we – we who just want to live in peace with our neighbors – can and do so without issues in good times.
Do not let troubled times erase that memory. Do not let uncertainty get you to hate your fellow human beings based on some superficial nonsense like skin color, religion or vaccination status.
Resist when the turbulence is turned up and those who profit from division start doing their thing. When the propaganda begins to escalate and the scapegoats are singled out. We do not have to hate each other. We are not safer when we hate each other.
On the contrary, it is only when we remember that we are safer when treating one another with dignity and respect that troubled times in our past have begun to shift.
2024 will bring a lot of turbulence. Turbulence that will cause strong emotions, often justified emotions of uncertainty, fear or even rage. That is okay, perhaps even necessary. But whatever emotions you experience during the year, make sure you aim them in the right direction.
There is only one "us and them".
Those of us who want peace and those who profit from war.
Thank you for reading.
______________________________________
All videos from pexels.com and vidsplay.com.
Music:
I Walk With Ghosts by Scott Buckley | www.scottbuckley.com.au
Music promoted by https://www.chosic.com/free-music/all/
Creative Commons Attribution 4.0 International (CC BY 4.0)
https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/
